Uppsatser

KVINNANS ROLL – 1800-TAL

Paulina Träffe

Inledning:

Som den kvinna jag faktiskt är, har jag ofta slagits av den ojämna ställningen mellan kvinnor och män i samhället, framför allt om vi blickar bakåt i tiden. Att komma från en familj som fortfarande lever efter Bibeln och är så föråldrad att min far var den som hela tiden skulle fatta alla beslut har onekligen påverkat min syn på män, och deras ställning i såväl familjelivet som yrkeslivet. Vid rådfrågning riktad till min mamma har man vid åtskilliga tillfällen fått svaret: ”Det får vi fråga pappa om…”, vilket visar både hennes och min fars syn på hennes kapacitet.

   Det och allt man har fått höra under årens lopp om hur kvinnor särbehandlas i t.ex. arbetslivet gör mig frustrerad. Och jag är mer än säker på att jag inte är den enda kvinnan som känner på det här sättet.

   Men trots den nuvarande situationen, delvis orättvis, har det hänt en hel del saker de senaste århundradena när det gäller kvinnorätt. I den här texten tänkte jag framför allt fokusera på hur kvinnans roll såg ut under 1800-talet, och hur den så småningom förändrades i stora delar av världen.

Frågeställningar:

Hur såg kvinnans roll ut? Var fanns hennes plats, vilka var hennes rättigheter respektive skyldigheter och hur, när och varför växte olika kvinnorörelser fram? Hur kom kvinnosynen att förändras och vad/vilka fick människor, framför allt kvinnor, att reagera? Hur såg kvinnans roll ut, från början av 1800-talet, till sekelskiftet 1800-1900?

   Det, och förhoppningsvis mer, ska det bli ett nöje att gräva sig ned i.

Fakta:

Låt oss börja med att se lite längre tillbaka i tiden, som för att få en inblick i hur kvinnan levde och vad som ledde till vad, och varför.

   I det gamla svenska bondesamhället hade kvinnan en viktig plats, och det var i hemmet. Och så har det även varit längre tillbaka i historien. Kvinnor lämpade sig bättre för att ta hand om barn, hushåll och liknande, medan männen var bättre byggda för mer fysiskt ansträngande uppgifter, anser man. Icke att förglömma var kvinnans arbetsuppgifter lika viktiga som mannens, och hon hade stort inflytande inom husets väggar. Men utanför var det männen som bestämde, vilket visar sig i det faktum att kvinnor varken hade rätt till arv, myndighet eller egendom. Det viktigaste för henne var att vara mamma.

   Men tittar vi på andra delar av världen, t.ex. Sydamerika, så hade, och har, kvinnan en helt annan roll. Där var det hon som bestämde. Hon var kärnan i familjen och den som, om hon så önskade, kunde slänga ut sin man. Hon behövde honom inte i realiteten. På det här sättet ser det fortfarande ut i vissa indianstammar i Sydamerika.

   Men i Europa var det som sagt annorlunda. Att vara kvinna var visserligen viktigt på sitt sätt, men en del kvinnor började i samband med franska revolutionen år 1789 att reagera på varför kvinnan inte hade lika rätt som män gällande saker som arv och myndighet. När detta hände togs faktiskt frågan om kvinnlig rösträtt upp på den politiska dagordningen. Detta och annat godkändes men försvann efter revolutionen. Efter det gjorde Napoleon kvinnans roll mindre än den var innan revolutionen.

På 1800-talet kom kvinnorörelsen dock igång. Detta tack vare att det fanns fler som reagerade och ville ändra på det gamla sättet att se på män och kvinnor. Men allt hände inte över en natt. Men med tiden växte bland annat extremister och författare fram som värnade om kvinnors lika rätt, den ena mer radikal än den andra.

   Några av förgrundsgestalterna inom kämparna för kvinnorätt var Olympe de Gouges och Mary Wollstonecraft, båda författare. De Gouges skrev om kvinnlig rösträtt i sin bok ”les droits de la femme” (”Kvinnans rättigheter”) som kom ut 1791, och Wollstonecraft krävde lika rättigheter i boken ”Vindication of the rights of Women” (”Till försvar för kvinnans rättigheter”) som utgavs ett år senare.

   Bildandet av NWSA påverkade kvinnors rätt stort. NWSA står för National Woman’s Suffrage Association och var en organisation som kämpade för kvinnors lika rätt i slutet av 1800-talet. Organisationen bildades i USA av Susan B. Anthony och Elizabeth Cady Stanton. NWSA inriktade sig framför allt på det som då stod i lagen; att varje man hade lika rätt, oavsett hudfärg. NWSA ville införa lika rätt även för kvinnor. NWSA slogs ihop med organisationen National American Woman Suffrage Association år 1890. Under 1800-talet blev rörelser såsom dessa mer vanliga, och lade grunden för allt som hände i till exempel Sverige:

   I Sverige fick kvinnan lika arvsrätt år 1845. Ett par årtionden senare kunde hon bli myndig, men då vid 25 års ålder. Ungefär samtidigt blev det förbjudet att slå sina hustrur. År 1872 hade kvinnan själv rätt att välja vilken man hon ville gifta sig med och år 1921 infördes kvinnlig rösträtt i Sverige.

Sammanfattning:

1800-talet kom att klassas som kvinnornas århundrade. De gick från att vara hemmafruar, bundna vid sina män, arvslösa, utan rätt till vare sig egendom eller myndighet, till att bli egna.

Källor:

http://www.popularhistoria.se/o.o.i.s?id=52&vid=9

http://www.mimersbrunn.com/Kvinnan_och_samhaellet_Kvinnoroerelsens_upprinnelse_genom_industr_7136.htm
http://www.mimersbrunn.se/Kvinnoroerelsen_1592.htm

http://www.ne.se/school/kvinnorätt

Idag finns det många som kämpar för att kvinnan ska ha lika rätt i alla länder. Exempel på detta är:

http://www2.amnesty.se/svaw.nsf

Paulina Träffe

Borderline är en personlighetsstörning då man säger att den drabbade har en så kallad borderlinepersonlighet. Denna störning placeras någonstans mellan psykoser och neuroser, men egentligen ingetdera. Personen som har borderline har inte psykoser, detta med tanke på att han eller hon oftast har tämligen bra kontakt med verkligheten, och inte heller neuroser, eftersom den så kallade “jagstyrkan” är svag. Man kan också säga att personer med borderline befinner sig i ett gränsland mellan lättare och svårare psykiska besvär.

Typiskt för en människa med borderlinepersonlighet är att han eller hon ofta växlar hastigt mellan olika känslor. Hon kan t.ex. bli störtförälskad i någon, och senare, helt plötsligt, börja avsky den personen. Hon kan tala väldigt mycket och väl om någon, för att sedan helt oförberett säga klara motsatsen om samma person. Hon kastas mellan olika sinnesstämningar, från att må “normalt” till att plötsligt vara uppfylld av ångest och förtvivlan.

Man kan säga att personer med borderline har en stor tendens att se allt som svart och vitt. Inga gråzoner finns.

Hon tycker dessutom med all säkerhet illa om sig själv, och kan vara väldigt självdestruktiv. Föraktet mot sig själv vänds ibland utåt, mot människorna som råkar befinna sig runtomkring. Självmordsförsök och liknande är vanligt.

Förutom självdestruktiviteten kan en person med borderlinepersonlighet ta tillflykt till t.ex. sex, droger, alkohol och matfrossa. Det kan också synas på t.ex. vårdslöshet i trafiken eller slösaktighet med pengar.

Aggressivitet, depression, impulsivitet och oberäkneligt humör är några andra kännetecken.

I yrkeslivet eller i skolan, kort sagt - utåt sett, kan personer med borderline lyckas dölja sina känslor ganska bra. Han eller hon kan rentav lyckas ganska bra och ha bra jobb eller betyg osv. men när det kommer till nära relationer kan han eller hon uppfattas som mycket krävande. Detta som följd av dennes rädsla för att bli lämnad ensam.

Det är oftast kvinnor som får diagnosen borderlinepersonlighet.

 Orsaker till borderline

Forskare är inte helt eniga, men det verkar finnas en ärftlig faktor i utvecklandet av borderline. Men miljön påverkar kanske än mer än generna. På sid 175 i boken togs ett exempel upp:

Ett barn känner både lust och obehag, men måste lära sig att leva med både och. Modern, eller liknande, har som uppgift att lära barnet att handskas med bägge delarna. Hon ska trösta, mata och lugna och med sin trygga närvaro förmedla till barnet att världen går att leva i, trots att den inte endast är god.

Men om detta inte lyckas särskilt bra, om barnet uppfattar modersgestalten som nyckfull eller oberäknelig, känner sig barnet inte helt tryggt och han eller hon börjar så småningom att uppfatta världen som något nyckfullt, växlande mellan gott och ont. Samma sak gäller människor. Barnet får ingen bestående god känsla om sin identitet eller sitt värde, och inte heller andras.

Därav tendensen att se saker som svart och vitt, barnet lärde sig aldrig att se nyanserna hos sig själv eller andra. Han ser allt som antingen gott eller ont, och pendlar mycket när det gäller hans syn på andra.

 Behandling av borderline:

Eftersom det finns tendenser till missbruk hos den som har en borderlinepersonlighet, så vill man undvika medicinering. Läkemedel används framför allt för att förhindra återfall.

I övrigt kan borderline-patienter vara väldigt svåra att behandla. Man kan gå i terapi men detta alternativ kräver mycket av terapeuten.

Den bästa metoden verkar vara den så kallade DBT-behandlingen; dialektisk beteendeterapi. Metoden utvecklades i USA i mitten av 1980-talet och består av kognitiv beteendeterapi, undervisning och psykoterapi individuellt och i grupp.

Syftet med den här typen av terapi är att hjälpa patienten att uthärda känslorna av isolering, depression och ångest utan att ta till självdestruktiva metoder.

(091229) PsA

av Paulina Träffe

1. Begreppet schizofreni betyder “kluvet sinne” och det är en psykisk sjukdom.

Symtom som är primära, dvs. de symtom som är typiska för schizofreni, är autism, affektiv störning, ambivalens och associationsrubbningar. Med autism menar man svårigheterna att nå fram till personen i fråga. Med affektiv störning syftar man på personens till synes frånvaro av känslor. Med ambivalens menar man kluvenheten som den schizofrene kan känna vid olika val eller de motstridiga känslor han eller hon kan ha för vissa saker/människor, hon kan t.ex. älska och hata en och samma person samtidigt. När man talar om associationsrubbningar menar man den brist på logik och sammanhang som finns i personens språk.

Sekundära symtom, dvs. de som kan vara en del av schizofreni, men också av andra sjukdomar, är t.ex. hörselhallucinationer (inre röster) och paranoida upplevelser. Den schizofrene kan ha känslan av att någon annan är i dennes huvud och tänker dennes tankar. Oron som personen känner kan leda till oroliga, tvekande rörelser.

2. Kemiskt-biologiskt perspektiv

a) Orsaker och utlösande faktorer?

Biologiska orsaker kan ha med dopamin, genetik eller hjärnskador att göra. Ämnet dopamin är en transmittorsubstans (signalsubstans) som förmedlar nervimpulser från en cell till annan. Dopamin lösgörs från sina blåsor i ändknoppen på en cell och vandrar vidare till receptorer, mottagaren, på nästa cell. Hos de schizofrena är receptorerna fler än vanligt, har forskare sett.

Det sägs också, med ganska stor säkerhet, att om man har en förälder eller ett syskon som har schizofreni, så löper man större risk att själv få det.

Även bortadopterade barn har trots sin omgivande miljö, utan sina biologiska föräldrar, större risk att utveckla schizofreni än andra, så det kan omöjligen bara ha med miljön att göra. Det är snarare en ärftlig faktor som är dominant, åtminstone är vissa personer kanske mer känsliga i “systemet” än andra. Den känsligheten kan möjligtvis orsakas av skador eller onormala förändringar i hjärnan.

I undersökningar har man upptäckt att det finns samband mellan hjärnskador vid förlossningen och senare utveckling av schizofreni. Man tror även att virusinflammationer hos foster kan vara en orsak. En teori är att det kan finnas en genetiskt-betingad sjukdom och en som orsakas av tidiga hjärnskador.

b) Behandling av sjukdomen?

Ända fram till 1950-talet satte man psykiskt sjuka personer på mentalsjukhus och behandlade dem med primitiva metoder, t.ex. insulin- och elchocker, spännbälten och lobotomier (lobotomering = kirurgiskt ingrepp i pannloben då man skär av vissa nervförbindelser). Ingen av metoderna var särskilt effektiva, speciellt inte lobotomeringen eller elchockerna, som förslöade och försämrade möjligheterna till förbättring för patienterna.

Nuförtiden har saker och ting förbättras avsevärt, som en följd av upptäckterna av medicinering för psykiskt sjuka, psykofarmaka, på 1950-talet.

Personer som har schizofreni kan ha psykoser (psykos = när en person tappar kontakten med verkligheten), och för dessa kan det vara lämpligt att, ur ett kemiskt-biologiskt perpektiv, ta antipsykotiska läkemedel; neuroleptika. Neuroleptika blockerar dopaminreceptorerna och dämpar som regel aktiviteten av dessa. Detta anses dock inte vara någon långsiktig och helt förändrande lösning, utan är som regel lindrande. Istället lär självläkning vara ett bättre alternativ för någon med schizofreni.

Vid undersökningar har man sett att både neuroleptika och självläkning är bra alternativ, det hela verkar vara personligt. För kroniskt sjuka var det t.ex. till stor hjälp att använda medicin då de skrivits ut.

Negativa biverkningar av neuroleptika kan vara svårigheter att stå stilla, ofrivilliga muskelrörelser i ansiktet och, vid för stora doser; mental slapphet, s.k. “robotisering”.

3. Humanistiskt perspektiv, Erikssons teorier & Maslows behovstrappa

John Nash var ett ensamt barn, och senare också en ensam man. Han hade stor arbetsförmåga och ville verkligen lyckas, men han la all sin kraft på detta, och hade därför få vänner, om ens några alls. Han upplevdes oftast som konstig, speciell.

När Nash träffade kvinnan Alicia, och de fattade tycke för varandra, fick man se bevis på Johns dåliga förmåga att kommunicera, eller uttrycka känslor, och detta är typiskt för schizofrenin.

Enligt Erikssons teorier, skulle Nash, i sina barnaår, haft stort utrymme för viljan att lyckas. Självständigheten (fas 2), initiativ (fas 3) och arbetsflit (fas 4) tog stor plats i hans liv. John tillät sig inte att bli tillplattad av vissa andra, som lyckades så bra på skolan där han studerade. Han eggades istället till att lyckas själv, men till följd av detta spenderade han mycket tid för sig själv, oftast på sitt rum, och träffade inte särskilt många andra människor. Förmodligen hade det, enligt Erikssons teorier, blivit något fel i fas 6; närhet kontra isolering, eftersom Nash hellre var för sig själv och inte lyckades använda sin sociala kompetens särskilt bra.

Nash åt knappt, sov inte mycket och umgicks inte med andra människor, samtidigt som han drevs/stressades av viljan att lyckas komma fram till en slående upptäckt. Isoleringen som detta stadium bildade, ledde till stor del till att Nash blev sjuk.

Enligt Maslow saknade Nash bekräftelse, och detta sökte han genom att försöka lyckas med det enda han var bra på, hjärnkapacitet. Han ville hela tiden uträtta något större, något bättre. Han ville nå högre och trodde på så sätt att han skulle få uppskattning. (Pennorna som de andra professorerna och lärarna osv. lämnade fram var ett typiskt tecken på den uppmärksamhet och bekräftelse som Nash sökte. Men han behövde också kontakt. De fysiologiska behoven och trygghetsbehoven, trappsteg 1 och 2 i Maslows trappa, var inte särskilt viktiga för Nash. Istället var det trappsteg 4 och 5, behov av uppskattning och självförverkligande, som var viktiga. Även trappsteg 3, kontaktbehov, var, som redan nämnt, viktigt, men förbiseddes då de andra behoven kom före. Kanske hade Nash uppfattningen om att han skulle bli älskad om han lyckades och skötte sig bra, inte annars. (Självets utveckling, enligt Carl Rogers, s 47-48.)

Hans hallucinationer; den galne och rolige rumskompisen, dennes syskonbarn och specialagenten som behövde hans personliga hjälp för att kunna lösa världsproblem talar ganska klart för vilka kontakter han var i behov av och på vilka sätt han ville bli uppskattad. Rumskompisen täckte hans behov av vänskap. En vän som var rolig, lite knasig kanske, men en uppfriskande fläkt i hans ensidiga liv. Han ville vara med Nash, och det var ett skönt ombyte med tanke på hur de andra kamraterna på skolan behandlat honom. Behoven av kontakt och uppskattning täcktes därmed.

Hans syskonbarn var väl en symbol för “det normala livet”, den del av en familj, eller en väns familj, som alla har ett behov av att vara. Flickan blev även hon en frisk fläkt i hans ganska trögflytande liv.

Specialagenten är nog den viktigaste av hallucinationerna. Han behövde Johns färdigheter, hans snille, och detta var viktigt för Nash. Att känna att han var viktig, att han gjorde något av värde för staten, var en stor del av hans mål med livet. Agenten täckte det behovet ordentligt, eftersom det Nash skulle göra var mycket hemligt, och mycket viktigt. Precis vad John önskade sig. Och på så sätt fick han sitt behov av uppskattning, och framförallt självförverkligande, tillfredställt.

Enligt humanisterna skulle man kunna säga att det som driver Nash till att lyckas är att han har dålig kongruens mellan självet, det han är, och idealsjälvet, det han vill vara. Kanske har han alltid känt att han måste prestera bättre för att vara någon, och som jag sa tidigare, för att bli älskad.

Det lämpligaste för Nash hade varit att försöka få honom att komma i kontakt med sina verkliga känslor, öka kongruensen mellan den han verkligen var, och det han ville bli, och erkänna det kontaktbehov han faktiskt kände. Man skulle behöva få honom att förstå att han är älskad och uppskattad i alla fall, fast han inte lyckas.

Sätermodellen:

Att se till det patienten säger och gör som om det hade en verklig mening, och ta sig in i hans eller hennes värld och att sedan försöka hjälpa denne ut.

Att inte dumförklara Nash hade nog hjälpt. Om folk runtomkring inte sett ner på honom som om han var en galning, utan snarare “gjort honom begriplig”. Alicia, hustrun, ser ju på honom på ett sådant sätt, försöker förstå honom, och ställer verkligen upp för honom.

4. Kognitivt psykologiskt perspektiv

Orsaker till schizofreni:

Låt oss säga att man i tidig ålder antar att folk tycker illa om en, då är det möjligt att man drar sig undan, och skapar en “enstöring” av sig själv. Om man därefter inte umgås så mycket med folk, så får man så småningom svårt att veta hur man ska bete sig i olika sammanhang, ur social synvinkel. Genom att på det här sättet dra sig undan skapar man en falsk bild av verkligheten, en negativ bild av hur andra ser på en, och hur man, allteftersom tiden går, ser på sig själv.

Nash:

Det skulle kunna vara en förklaring till varför vissa utvecklar schizofreni. Genom antaganden att saker och ting är som en person tror, framstår verkligheten på ett sätt som den kanske inte är. Då hamnar man kanske i samma situation som Nash, som utvecklade personer som ville vara med honom eller behövde hans hjälp, allt för att han var i behov av den typen av kontakt och uppmärksamhet, och hade säkert varit det hela livet. Om Nash inte hade dragit sig undan när folk ansåg att han var annorlunda, och ägnat sig åt konstant tankeverksamhet istället för att försöka komma i kontakt med andra människor, så hade dessa personer kanske aldrig kommit till.

När personerna eller vanföreställningarna väl är där, kan det vara svårt att ändra på dem. Hur ska personen kunna veta att det han eller hon ser inte är på riktigt? Det kan inte vara helt lätt, eftersom man litar på sina intryck. Det hela blir ett rullande hjul, som bara fortsätter att rulla. Om personen hade antaganden om det han kände förut, att han var annorlunda och inte passade in, så är det väl inget jämfört med de antaganden han har om verkligheten han har skapat. Han är ju inte medveten om att det är en vriden verklighetsbild, bara att det är vad han upplever, och det är därför den kan vara svår att ändra, just eftersom att det bara är han som upplever det han upplever.

När vi talar om Nash, så var han helt säker på att de där personerna faktiskt fanns, ingen kunde intala honom något annat. Hans antaganden var att de fanns där. Men när han väl tänker/“kommer på” tanken att den lilla flickan, som hade hängt med i några år, faktiskt inte blev varken äldre eller längre, ger det honom orsak till att tro att hans tidigare antaganden var felaktiga. Tack vare detta får han en ny syn på verkligheten och kan erkänna för sig själv att hallucinationerna var just det; hallucinationer. På så vis kan han påbörja sitt tillfrisknande eftersom han vet att den verklighetsbild han har/hade inte stämmer. Han börjar ignorera personerna och på den vägen bär det. Det var den insikten om att hans intryck faktiskt inte stämde som var nödvändigt för att Nash skulle förstå att han var sjuk, och på så sätt kunna ta mediciner och, i det långa loppet, må bättre.

5. Psykoanalytiskt perspektiv

Schizofrena har ofta psykoser, och psykoser kommer till som en tillflykt eftersom personen känner sig hotad av t.ex. en smärtsam upplevelse. Alltså kan traumatiska upplevelser till stor del påverka om man blir psykiskt sjuk eller inte. Man kanske drar sig undan från världen, helt enkelt. Eller så känner man sig hotad och tar till olika försvarsmekanismer eller försvinner in i låtsasvärldar eller psykoser. När man talar om Nash skulle man väl kunna säga att han försvinner ner i tankevärlden och i sökandet efter en revolutionerande upptäckt. Det skulle kunna vara en form av försvarsmekanism. Försvarsmekanismer är ju ett sätt för människan att skydda sig själv från något som han eller hon inte kan handskas med i nuläget, men för vissa kanske det går överstyr och man försvinner ner i en värld som blir så olik den man hade förut, att folk kanske uppmärksammar en typ av personlighetsförändring.

Ett annat sätt på vilket man kan dra sig undan är om man som liten fått en bristande grundläggande tillit till världen och till sin egen förmåga i den. Känner man sig dåligt anpassad skulle det kunna vara en orsak till att man med tiden flyr in i en “önskevärld” eller liknande.

Kort sagt skulle man kunna säga att en bristande uppväxt, eller snarare bristande personlighetsutveckling, som regel hänger samman med utvecklingen av schizofreni, och även andra psykiska sjukdomar. Traumatiska upplevelser eller andra saker som påverkar ett barn stort, t.ex. brister i uppväxten, påverkar personen också i vuxen ålder, även om man då kanske inte ens minns, eller vet om vad som har hänt, eller vad man har gått miste om i sin barndom.

Det viktigaste är att den sjuke förstår att han eller hon är sjuk annars kan det vara svårt att förklara för denne att dennes verklighet är helt fel. Visserligen kan patienten förstå detta så småningom, och det går väl också bra. Om han eller hon inte blivit medveten om det än, är det viktigt att försöka komma personen in på livet, att försöka förstå varför personen reagerar som han eller hon gör osv. Inte dumförklara honom eller henne, utan göra, som den engelske psykiatern Laing sa; “galenskapen begriplig” (se Sätermodellen, s 169). Det är viktigt eftersom man i så fall på något sätt ska förklara för patienten att han eller hon är sjuk eller att dennes verklighetsbild inte stämmer överens med verkligheten, och då måste man ju veta en hel del om det personen ser och upplever, och samtidigt inte dumförklara patienten.

När man väl har “uppmärksammat” patienten om detta, kan man gå vidare med att hjälpa personen att försöka ignorera synvillorna. Att försöka ifrågasätta intrycken, hur smärtsamt det än kan vara.

Jag antar att medicinering är ett alternativ, men personligen tycker jag att ju mindre medicin man använder, desto bättre. Men det kan ju variera från person till person i det här fallet.

Något som är viktigt för den schizofrene är att ha stöttande människor runt omkring, som vet vad som händer och varför patienten är som han eller hon är. Att få dem att bli medvetna och stöttande tillhör en stor del av tillfrisknandet.

Det är också viktigt att få personen själv att acceptera sig själv som han är, och få honom att acceptera att han ser och/eller hör saker som andra inte är medvetna om, men att han i de situationerna kan ignorera det han vet är synvillor och gå vidare. Självläkning är ju en viktig del av tillfrisknandet för den schizofrene.