Uppsatser

(091229) PsA

av Paulina Träffe

1. Begreppet schizofreni betyder “kluvet sinne” och det är en psykisk sjukdom.

Symtom som är primära, dvs. de symtom som är typiska för schizofreni, är autism, affektiv störning, ambivalens och associationsrubbningar. Med autism menar man svårigheterna att nå fram till personen i fråga. Med affektiv störning syftar man på personens till synes frånvaro av känslor. Med ambivalens menar man kluvenheten som den schizofrene kan känna vid olika val eller de motstridiga känslor han eller hon kan ha för vissa saker/människor, hon kan t.ex. älska och hata en och samma person samtidigt. När man talar om associationsrubbningar menar man den brist på logik och sammanhang som finns i personens språk.

Sekundära symtom, dvs. de som kan vara en del av schizofreni, men också av andra sjukdomar, är t.ex. hörselhallucinationer (inre röster) och paranoida upplevelser. Den schizofrene kan ha känslan av att någon annan är i dennes huvud och tänker dennes tankar. Oron som personen känner kan leda till oroliga, tvekande rörelser.

2. Kemiskt-biologiskt perspektiv

a) Orsaker och utlösande faktorer?

Biologiska orsaker kan ha med dopamin, genetik eller hjärnskador att göra. Ämnet dopamin är en transmittorsubstans (signalsubstans) som förmedlar nervimpulser från en cell till annan. Dopamin lösgörs från sina blåsor i ändknoppen på en cell och vandrar vidare till receptorer, mottagaren, på nästa cell. Hos de schizofrena är receptorerna fler än vanligt, har forskare sett.

Det sägs också, med ganska stor säkerhet, att om man har en förälder eller ett syskon som har schizofreni, så löper man större risk att själv få det.

Även bortadopterade barn har trots sin omgivande miljö, utan sina biologiska föräldrar, större risk att utveckla schizofreni än andra, så det kan omöjligen bara ha med miljön att göra. Det är snarare en ärftlig faktor som är dominant, åtminstone är vissa personer kanske mer känsliga i “systemet” än andra. Den känsligheten kan möjligtvis orsakas av skador eller onormala förändringar i hjärnan.

I undersökningar har man upptäckt att det finns samband mellan hjärnskador vid förlossningen och senare utveckling av schizofreni. Man tror även att virusinflammationer hos foster kan vara en orsak. En teori är att det kan finnas en genetiskt-betingad sjukdom och en som orsakas av tidiga hjärnskador.

b) Behandling av sjukdomen?

Ända fram till 1950-talet satte man psykiskt sjuka personer på mentalsjukhus och behandlade dem med primitiva metoder, t.ex. insulin- och elchocker, spännbälten och lobotomier (lobotomering = kirurgiskt ingrepp i pannloben då man skär av vissa nervförbindelser). Ingen av metoderna var särskilt effektiva, speciellt inte lobotomeringen eller elchockerna, som förslöade och försämrade möjligheterna till förbättring för patienterna.

Nuförtiden har saker och ting förbättras avsevärt, som en följd av upptäckterna av medicinering för psykiskt sjuka, psykofarmaka, på 1950-talet.

Personer som har schizofreni kan ha psykoser (psykos = när en person tappar kontakten med verkligheten), och för dessa kan det vara lämpligt att, ur ett kemiskt-biologiskt perpektiv, ta antipsykotiska läkemedel; neuroleptika. Neuroleptika blockerar dopaminreceptorerna och dämpar som regel aktiviteten av dessa. Detta anses dock inte vara någon långsiktig och helt förändrande lösning, utan är som regel lindrande. Istället lär självläkning vara ett bättre alternativ för någon med schizofreni.

Vid undersökningar har man sett att både neuroleptika och självläkning är bra alternativ, det hela verkar vara personligt. För kroniskt sjuka var det t.ex. till stor hjälp att använda medicin då de skrivits ut.

Negativa biverkningar av neuroleptika kan vara svårigheter att stå stilla, ofrivilliga muskelrörelser i ansiktet och, vid för stora doser; mental slapphet, s.k. “robotisering”.

3. Humanistiskt perspektiv, Erikssons teorier & Maslows behovstrappa

John Nash var ett ensamt barn, och senare också en ensam man. Han hade stor arbetsförmåga och ville verkligen lyckas, men han la all sin kraft på detta, och hade därför få vänner, om ens några alls. Han upplevdes oftast som konstig, speciell.

När Nash träffade kvinnan Alicia, och de fattade tycke för varandra, fick man se bevis på Johns dåliga förmåga att kommunicera, eller uttrycka känslor, och detta är typiskt för schizofrenin.

Enligt Erikssons teorier, skulle Nash, i sina barnaår, haft stort utrymme för viljan att lyckas. Självständigheten (fas 2), initiativ (fas 3) och arbetsflit (fas 4) tog stor plats i hans liv. John tillät sig inte att bli tillplattad av vissa andra, som lyckades så bra på skolan där han studerade. Han eggades istället till att lyckas själv, men till följd av detta spenderade han mycket tid för sig själv, oftast på sitt rum, och träffade inte särskilt många andra människor. Förmodligen hade det, enligt Erikssons teorier, blivit något fel i fas 6; närhet kontra isolering, eftersom Nash hellre var för sig själv och inte lyckades använda sin sociala kompetens särskilt bra.

Nash åt knappt, sov inte mycket och umgicks inte med andra människor, samtidigt som han drevs/stressades av viljan att lyckas komma fram till en slående upptäckt. Isoleringen som detta stadium bildade, ledde till stor del till att Nash blev sjuk.

Enligt Maslow saknade Nash bekräftelse, och detta sökte han genom att försöka lyckas med det enda han var bra på, hjärnkapacitet. Han ville hela tiden uträtta något större, något bättre. Han ville nå högre och trodde på så sätt att han skulle få uppskattning. (Pennorna som de andra professorerna och lärarna osv. lämnade fram var ett typiskt tecken på den uppmärksamhet och bekräftelse som Nash sökte. Men han behövde också kontakt. De fysiologiska behoven och trygghetsbehoven, trappsteg 1 och 2 i Maslows trappa, var inte särskilt viktiga för Nash. Istället var det trappsteg 4 och 5, behov av uppskattning och självförverkligande, som var viktiga. Även trappsteg 3, kontaktbehov, var, som redan nämnt, viktigt, men förbiseddes då de andra behoven kom före. Kanske hade Nash uppfattningen om att han skulle bli älskad om han lyckades och skötte sig bra, inte annars. (Självets utveckling, enligt Carl Rogers, s 47-48.)

Hans hallucinationer; den galne och rolige rumskompisen, dennes syskonbarn och specialagenten som behövde hans personliga hjälp för att kunna lösa världsproblem talar ganska klart för vilka kontakter han var i behov av och på vilka sätt han ville bli uppskattad. Rumskompisen täckte hans behov av vänskap. En vän som var rolig, lite knasig kanske, men en uppfriskande fläkt i hans ensidiga liv. Han ville vara med Nash, och det var ett skönt ombyte med tanke på hur de andra kamraterna på skolan behandlat honom. Behoven av kontakt och uppskattning täcktes därmed.

Hans syskonbarn var väl en symbol för “det normala livet”, den del av en familj, eller en väns familj, som alla har ett behov av att vara. Flickan blev även hon en frisk fläkt i hans ganska trögflytande liv.

Specialagenten är nog den viktigaste av hallucinationerna. Han behövde Johns färdigheter, hans snille, och detta var viktigt för Nash. Att känna att han var viktig, att han gjorde något av värde för staten, var en stor del av hans mål med livet. Agenten täckte det behovet ordentligt, eftersom det Nash skulle göra var mycket hemligt, och mycket viktigt. Precis vad John önskade sig. Och på så sätt fick han sitt behov av uppskattning, och framförallt självförverkligande, tillfredställt.

Enligt humanisterna skulle man kunna säga att det som driver Nash till att lyckas är att han har dålig kongruens mellan självet, det han är, och idealsjälvet, det han vill vara. Kanske har han alltid känt att han måste prestera bättre för att vara någon, och som jag sa tidigare, för att bli älskad.

Det lämpligaste för Nash hade varit att försöka få honom att komma i kontakt med sina verkliga känslor, öka kongruensen mellan den han verkligen var, och det han ville bli, och erkänna det kontaktbehov han faktiskt kände. Man skulle behöva få honom att förstå att han är älskad och uppskattad i alla fall, fast han inte lyckas.

Sätermodellen:

Att se till det patienten säger och gör som om det hade en verklig mening, och ta sig in i hans eller hennes värld och att sedan försöka hjälpa denne ut.

Att inte dumförklara Nash hade nog hjälpt. Om folk runtomkring inte sett ner på honom som om han var en galning, utan snarare “gjort honom begriplig”. Alicia, hustrun, ser ju på honom på ett sådant sätt, försöker förstå honom, och ställer verkligen upp för honom.

4. Kognitivt psykologiskt perspektiv

Orsaker till schizofreni:

Låt oss säga att man i tidig ålder antar att folk tycker illa om en, då är det möjligt att man drar sig undan, och skapar en “enstöring” av sig själv. Om man därefter inte umgås så mycket med folk, så får man så småningom svårt att veta hur man ska bete sig i olika sammanhang, ur social synvinkel. Genom att på det här sättet dra sig undan skapar man en falsk bild av verkligheten, en negativ bild av hur andra ser på en, och hur man, allteftersom tiden går, ser på sig själv.

Nash:

Det skulle kunna vara en förklaring till varför vissa utvecklar schizofreni. Genom antaganden att saker och ting är som en person tror, framstår verkligheten på ett sätt som den kanske inte är. Då hamnar man kanske i samma situation som Nash, som utvecklade personer som ville vara med honom eller behövde hans hjälp, allt för att han var i behov av den typen av kontakt och uppmärksamhet, och hade säkert varit det hela livet. Om Nash inte hade dragit sig undan när folk ansåg att han var annorlunda, och ägnat sig åt konstant tankeverksamhet istället för att försöka komma i kontakt med andra människor, så hade dessa personer kanske aldrig kommit till.

När personerna eller vanföreställningarna väl är där, kan det vara svårt att ändra på dem. Hur ska personen kunna veta att det han eller hon ser inte är på riktigt? Det kan inte vara helt lätt, eftersom man litar på sina intryck. Det hela blir ett rullande hjul, som bara fortsätter att rulla. Om personen hade antaganden om det han kände förut, att han var annorlunda och inte passade in, så är det väl inget jämfört med de antaganden han har om verkligheten han har skapat. Han är ju inte medveten om att det är en vriden verklighetsbild, bara att det är vad han upplever, och det är därför den kan vara svår att ändra, just eftersom att det bara är han som upplever det han upplever.

När vi talar om Nash, så var han helt säker på att de där personerna faktiskt fanns, ingen kunde intala honom något annat. Hans antaganden var att de fanns där. Men när han väl tänker/“kommer på” tanken att den lilla flickan, som hade hängt med i några år, faktiskt inte blev varken äldre eller längre, ger det honom orsak till att tro att hans tidigare antaganden var felaktiga. Tack vare detta får han en ny syn på verkligheten och kan erkänna för sig själv att hallucinationerna var just det; hallucinationer. På så vis kan han påbörja sitt tillfrisknande eftersom han vet att den verklighetsbild han har/hade inte stämmer. Han börjar ignorera personerna och på den vägen bär det. Det var den insikten om att hans intryck faktiskt inte stämde som var nödvändigt för att Nash skulle förstå att han var sjuk, och på så sätt kunna ta mediciner och, i det långa loppet, må bättre.

5. Psykoanalytiskt perspektiv

Schizofrena har ofta psykoser, och psykoser kommer till som en tillflykt eftersom personen känner sig hotad av t.ex. en smärtsam upplevelse. Alltså kan traumatiska upplevelser till stor del påverka om man blir psykiskt sjuk eller inte. Man kanske drar sig undan från världen, helt enkelt. Eller så känner man sig hotad och tar till olika försvarsmekanismer eller försvinner in i låtsasvärldar eller psykoser. När man talar om Nash skulle man väl kunna säga att han försvinner ner i tankevärlden och i sökandet efter en revolutionerande upptäckt. Det skulle kunna vara en form av försvarsmekanism. Försvarsmekanismer är ju ett sätt för människan att skydda sig själv från något som han eller hon inte kan handskas med i nuläget, men för vissa kanske det går överstyr och man försvinner ner i en värld som blir så olik den man hade förut, att folk kanske uppmärksammar en typ av personlighetsförändring.

Ett annat sätt på vilket man kan dra sig undan är om man som liten fått en bristande grundläggande tillit till världen och till sin egen förmåga i den. Känner man sig dåligt anpassad skulle det kunna vara en orsak till att man med tiden flyr in i en “önskevärld” eller liknande.

Kort sagt skulle man kunna säga att en bristande uppväxt, eller snarare bristande personlighetsutveckling, som regel hänger samman med utvecklingen av schizofreni, och även andra psykiska sjukdomar. Traumatiska upplevelser eller andra saker som påverkar ett barn stort, t.ex. brister i uppväxten, påverkar personen också i vuxen ålder, även om man då kanske inte ens minns, eller vet om vad som har hänt, eller vad man har gått miste om i sin barndom.

Det viktigaste är att den sjuke förstår att han eller hon är sjuk annars kan det vara svårt att förklara för denne att dennes verklighet är helt fel. Visserligen kan patienten förstå detta så småningom, och det går väl också bra. Om han eller hon inte blivit medveten om det än, är det viktigt att försöka komma personen in på livet, att försöka förstå varför personen reagerar som han eller hon gör osv. Inte dumförklara honom eller henne, utan göra, som den engelske psykiatern Laing sa; “galenskapen begriplig” (se Sätermodellen, s 169). Det är viktigt eftersom man i så fall på något sätt ska förklara för patienten att han eller hon är sjuk eller att dennes verklighetsbild inte stämmer överens med verkligheten, och då måste man ju veta en hel del om det personen ser och upplever, och samtidigt inte dumförklara patienten.

När man väl har “uppmärksammat” patienten om detta, kan man gå vidare med att hjälpa personen att försöka ignorera synvillorna. Att försöka ifrågasätta intrycken, hur smärtsamt det än kan vara.

Jag antar att medicinering är ett alternativ, men personligen tycker jag att ju mindre medicin man använder, desto bättre. Men det kan ju variera från person till person i det här fallet.

Något som är viktigt för den schizofrene är att ha stöttande människor runt omkring, som vet vad som händer och varför patienten är som han eller hon är. Att få dem att bli medvetna och stöttande tillhör en stor del av tillfrisknandet.

Det är också viktigt att få personen själv att acceptera sig själv som han är, och få honom att acceptera att han ser och/eller hör saker som andra inte är medvetna om, men att han i de situationerna kan ignorera det han vet är synvillor och gå vidare. Självläkning är ju en viktig del av tillfrisknandet för den schizofrene.