22.
och jag har aldrig betvivlat smärtan och
(du och jag står på tå nu.)
(110620, kl 11.11)
din födelsedag.
och jag lyckas alltid förstöra något vackert,
påtår tack!
klackar mot cement, igen,
och framför dig står jag nu igen,
spy spy spy!
ut med
förlåt
och jag har aldrig betvivlat
och ändå står jag i is -
jag måste hitta en mening
för jag har aldrig varit bra på charader.
som en dag bland blommor
låt oss insupa varandras dofter,
vad skulle jag göra utan dig?
och jag har aldrig hoppats på
i jakten på något att lyckas med.
förlåt,
jag borde vörda livet mer än så.
men jag saknar elegans,
jag har
jag har händer som inte kan ligga stilla.
ögonen är färgade utav en himmel såsom den idag -
och mitt huvud sen!
- alldeles för mycket.
och jag tror att jag snart sprängs av tristess,
och ännu en dag är på väg att passera,
(det är därför jag behöver dig,
Madelene,
ty du fyller mina dagar med färg.)
dess grundstenar.
(du och jag står på tå nu.)
(110620, kl 11.11)
din födelsedag.
och jag lyckas alltid förstöra något vackert,
något
speciellt.
påtår tack!
klackar mot cement, igen,
och framför dig står jag nu igen,
med för mycket ord i munnen.
spy spy spy!
ut med
skiten.
förlåt
mig -
igen.
och jag har aldrig betvivlat
det aldrig sinande förhållandet mellan
mig och färgen.
i ständig symbios.
i ständig rullning.
och ändå står jag i is -
stilla.
jag måste hitta en mening
med det jag gör om dagarna,
ett tidsfördriv
att dö för -
att leva för.
för jag har aldrig varit bra på charader.
håll om mig igen,
som du alltid gör
när jag inte förtjänar filmisk elegans.
som en dag bland blommor
i solsken -
åh! ta mig dit!
åh! ta mig dit!
ta mig dit idag!
ligg med mig i gräset!
ligg med mig i gräset!
låt oss njuta av doften från gräset,
synen ovanifrån -
åh himmelen!
låt oss insupa varandras dofter,
som lugnande feromoner,
en orolig dag i slutet av december.
vad skulle jag göra utan dig?
och jag har aldrig hoppats på
trevande omfamningar av omvärldens värld -
det bara blev så,
i jakten på något att lyckas med.
förlåt,
igen.
jag borde vörda livet mer än så.
ditt liv.
mitt liv.
men jag saknar elegans,
förnuft och ljusblåa tankar -
som himmelen.
jag har
en mun målad utefter vägen -
rak, för att sedan
slutta nedåt.
jag har händer som inte kan ligga stilla.
jag har bröst som lätt fryser,
och
en näsa som tippar för rakt
(liksom åsikter, mina).
ögonen är färgade utav en himmel såsom den idag -
gråblå.
klara men ändå,
lugnt olycksbådande.
och mitt huvud sen!
åh, du vet hur jag tänker,
Madelene!
- alldeles för mycket.
och jag tror att jag snart sprängs av tristess,
ty jag drömmer om något att fylla mina dagar med,
när du inte är där.
ty vi kan inte bara leva på kärlek.
när du inte är där.
ty vi kan inte bara leva på kärlek.
och jag har aldrig tvivlat på smärtan,
den råa,
den kalla.
och ännu en dag är på väg att passera,
och ännu en gång hoppas jag på något som kan
fylla upp min dag med färg.
(det är därför jag behöver dig,
Madelene,
ty du fyller mina dagar med färg.)
ett litet blått torn.
(101117)
skuggarna kommer ikapp mig,
jagar mig.
över himlarna skrider de fram,
kastar mörka skuggor över kropparna där uppe.
livet slocknar när de lägger sig som ett täcke över solen.
(gravarna platsar bra på kyrkogården då.
torn reser sig.)
voro jag inte en mänsklig varelse,
så vore jag en blomma.
en liten blå en,
den som viskar.
som ett torn reser hon sig
- desperat.
och skuggorna skyler hennes bara bröst.
vi kan aldrig säga att det är försent,
utom just idag.
landskapen tornar upp sig.
berg inom synhåll!
- hur kan du ens säga så?
förkrossade hjärta,
du och jag.
de.
jag är alldeles för trött för att spatsera fram.
och mitt i allt står jag
- trasig.
med blod rinnande från en kroppsdel
och med ett litet blått torn i handen.
som en kliché:
"glömmer du mig?"
skuggarna kommer ikapp mig,
jagar mig.
över himlarna skrider de fram,
kastar mörka skuggor över kropparna där uppe.
livet slocknar när de lägger sig som ett täcke över solen.
(gravarna platsar bra på kyrkogården då.
torn reser sig.)
voro jag inte en mänsklig varelse,
så vore jag en blomma.
en liten blå en,
den som viskar.
som ett torn reser hon sig
- desperat.
och skuggorna skyler hennes bara bröst.
vi kan aldrig säga att det är försent,
utom just idag.
landskapen tornar upp sig.
berg inom synhåll!
- hur kan du ens säga så?
förkrossade hjärta,
du och jag.
de.
jag är alldeles för trött för att spatsera fram.
och mitt i allt står jag
- trasig.
med blod rinnande från en kroppsdel
och med ett litet blått torn i handen.
som en kliché:
"glömmer du mig?"
spill.
(1011..)
det är spill.
spill från barndomen.
spill från minnen,
drömmar.
det är spill från krig.
spill från hat,
livet
- allt.
jag är spill.
du är det inte.
fast kanske är allt spill ändå.
spill spill spill.
allt är spill.
det är spill.
spill från barndomen.
spill från minnen,
drömmar.
det är spill från krig.
spill från hat,
livet
- allt.
jag är spill.
du är det inte.
fast kanske är allt spill ändå.
spill spill spill.
allt är spill.
sköra trådar
pull pull pull just a little,
just a little to make you feel alive
(20110608)
(minuter och frisbee-liv.)
och just när man tror att man är i luften så
sjunker man ner
- snabbt
och åh hej ner i gräset bli grön bli grön bli brun
bli glasskärvor.
klackar mot källargolv
regnsmatter mot fönstren
livets små kryphål
de vilsnas ledsagan ner till
minnenas lundar
trädkronornas hälsningar uppifrån
löven vinkar,
och jag vinkar tillbaka
och snubblar som följd.
loving every fucking gruskorn.
oklippt gräs och bortsprungna katter,
ljusa nätter och svulstiga dagar
- jag kan inte sova då.
illa sjunker vi,
långt ner.
ner ner till djupaste dalar,
till mörkaste bottnar och
till kallaste hjärtkamrar
isbitar, bottenlösa sjöar och
fruntimmer som pratar skit på tunnelbanan.
fågelkvitter utanför balkongen.
pull pull pull just a little
livet är fan banalt
plågsamt
retsamt
irriterande
ibland våldsamt
hjärtskärande och
till och från tråkigt.
att andas kan vara likvärdigt med att dö
att simma som att drunkna
att falla som att flyga
att gråta som att komma hem
eller som att gå vilse.
livet kan vara frågande
vinnande liksom förlorande
spännande och
lärande liksom fördärvande
kärlek kan fylla dess rum
stående tätt bredvid hat,
precis som vi kan både vilja och inte vilja.
livet kan vara dämpat
degraderat och
gråmelerat
rosa eller
svävande på vita moln.
livet kan vara tragiskt
bortkommet
sönderslitande
sårande
och makabert.
livet kan vara under(-)bart
naket och
skört.
livet kan vara allt,
allt på samma gång.
just a little to make you feel alive
(20110608)
(minuter och frisbee-liv.)
och just när man tror att man är i luften så
sjunker man ner
- snabbt
och åh hej ner i gräset bli grön bli grön bli brun
bli glasskärvor.
klackar mot källargolv
regnsmatter mot fönstren
livets små kryphål
de vilsnas ledsagan ner till
minnenas lundar
trädkronornas hälsningar uppifrån
löven vinkar,
och jag vinkar tillbaka
och snubblar som följd.
loving every fucking gruskorn.
oklippt gräs och bortsprungna katter,
ljusa nätter och svulstiga dagar
- jag kan inte sova då.
illa sjunker vi,
långt ner.
ner ner till djupaste dalar,
till mörkaste bottnar och
till kallaste hjärtkamrar
isbitar, bottenlösa sjöar och
fruntimmer som pratar skit på tunnelbanan.
fågelkvitter utanför balkongen.
pull pull pull just a little
livet är fan banalt
plågsamt
retsamt
irriterande
ibland våldsamt
hjärtskärande och
till och från tråkigt.
att andas kan vara likvärdigt med att dö
att simma som att drunkna
att falla som att flyga
att gråta som att komma hem
eller som att gå vilse.
livet kan vara frågande
vinnande liksom förlorande
spännande och
lärande liksom fördärvande
kärlek kan fylla dess rum
stående tätt bredvid hat,
precis som vi kan både vilja och inte vilja.
livet kan vara dämpat
degraderat och
gråmelerat
rosa eller
svävande på vita moln.
livet kan vara tragiskt
bortkommet
sönderslitande
sårande
och makabert.
livet kan vara under(-)bart
naket och
skört.
livet kan vara allt,
allt på samma gång.
