22.
och jag har aldrig betvivlat smärtan och
(du och jag står på tå nu.)
(110620, kl 11.11)
din födelsedag.
och jag lyckas alltid förstöra något vackert,
påtår tack!
klackar mot cement, igen,
och framför dig står jag nu igen,
spy spy spy!
ut med
förlåt
och jag har aldrig betvivlat
och ändå står jag i is -
jag måste hitta en mening
för jag har aldrig varit bra på charader.
som en dag bland blommor
låt oss insupa varandras dofter,
vad skulle jag göra utan dig?
och jag har aldrig hoppats på
i jakten på något att lyckas med.
förlåt,
jag borde vörda livet mer än så.
men jag saknar elegans,
jag har
jag har händer som inte kan ligga stilla.
ögonen är färgade utav en himmel såsom den idag -
och mitt huvud sen!
- alldeles för mycket.
och jag tror att jag snart sprängs av tristess,
och ännu en dag är på väg att passera,
(det är därför jag behöver dig,
Madelene,
ty du fyller mina dagar med färg.)
dess grundstenar.
(du och jag står på tå nu.)
(110620, kl 11.11)
din födelsedag.
och jag lyckas alltid förstöra något vackert,
något
speciellt.
påtår tack!
klackar mot cement, igen,
och framför dig står jag nu igen,
med för mycket ord i munnen.
spy spy spy!
ut med
skiten.
förlåt
mig -
igen.
och jag har aldrig betvivlat
det aldrig sinande förhållandet mellan
mig och färgen.
i ständig symbios.
i ständig rullning.
och ändå står jag i is -
stilla.
jag måste hitta en mening
med det jag gör om dagarna,
ett tidsfördriv
att dö för -
att leva för.
för jag har aldrig varit bra på charader.
håll om mig igen,
som du alltid gör
när jag inte förtjänar filmisk elegans.
som en dag bland blommor
i solsken -
åh! ta mig dit!
åh! ta mig dit!
ta mig dit idag!
ligg med mig i gräset!
ligg med mig i gräset!
låt oss njuta av doften från gräset,
synen ovanifrån -
åh himmelen!
låt oss insupa varandras dofter,
som lugnande feromoner,
en orolig dag i slutet av december.
vad skulle jag göra utan dig?
och jag har aldrig hoppats på
trevande omfamningar av omvärldens värld -
det bara blev så,
i jakten på något att lyckas med.
förlåt,
igen.
jag borde vörda livet mer än så.
ditt liv.
mitt liv.
men jag saknar elegans,
förnuft och ljusblåa tankar -
som himmelen.
jag har
en mun målad utefter vägen -
rak, för att sedan
slutta nedåt.
jag har händer som inte kan ligga stilla.
jag har bröst som lätt fryser,
och
en näsa som tippar för rakt
(liksom åsikter, mina).
ögonen är färgade utav en himmel såsom den idag -
gråblå.
klara men ändå,
lugnt olycksbådande.
och mitt huvud sen!
åh, du vet hur jag tänker,
Madelene!
- alldeles för mycket.
och jag tror att jag snart sprängs av tristess,
ty jag drömmer om något att fylla mina dagar med,
när du inte är där.
ty vi kan inte bara leva på kärlek.
när du inte är där.
ty vi kan inte bara leva på kärlek.
och jag har aldrig tvivlat på smärtan,
den råa,
den kalla.
och ännu en dag är på väg att passera,
och ännu en gång hoppas jag på något som kan
fylla upp min dag med färg.
(det är därför jag behöver dig,
Madelene,
ty du fyller mina dagar med färg.)
Kommentarer
Trackback
