STARKSTARKSTARKSTARKSTARKSTARKSTARK.
(080818)
hur man än ser det och hur jag än blev det och jag bryr mig inte aldrig aldrig nånsin och jag skiter i han som tror att jag bryr mig om att han står där. han och hans stora feta morsa utan hjärna och hjärtat bortslängt nånstans tillsammans med hyfsen. jag bryr mig inte och du är aldrig skön bara stel och som om du snubblar hela tiden och aldrig lyckas med att vara rolig. det har du ärvt från din mor och far tur jag inte är som du.
titta bara bort ditt as jag vill inte se dig. aldrig aldrig aldrig kom ihåg det innan du får den där osäkra glimten i ögonen och tittar bort vänder bort som om du skämdes ditt himla as! glöm mig då och jag hoppas folk glömmer vår lilla irrfärd som varade alldeles alldeles för länge och aldrig tänker på dig när de ser mig. jag tänker aldrig se att du står där och velar och tvekar och undrar om jag tänker på dig också ibland, kanske varje dag. jag blir aldrig kär fattar du inte det! aldrig i såna som du.
och jag hoppade över dina ben genom staketet och rymde min väg utan att se mig om och du sprang kanske efter följde efter en lång tid men jag gav dig fingret och du satte dig vid en sten en dag och sörjde det som aldrig var men det trodde du. och de frågade mig om dig ibland men jag minns inte sa jag och jag bryr mig inte och nästan allt är sant men det kommer att bli.
och min muskel slår sakta men fort ibland och hoppar över ett slag då jag ser en annan pojk och du såg det och jag ville att du släppte min hand och du sa jag gjorde fel som gjorde så där men jag ville ju aldrig hålla din hand och se dig i ögonen och låtsas att du var rätt kille när jag såg andra bra bredvid mig bättre än du faktiskt.
och jag sprang hem och gömde mig under täcket täckena och kuddarna och monstren under sängen gormade och skrek och ville mig nåt och jag visste inte vad och jag tog ett kort mellan tummen och pekfingret och hoppade ner från räcket bara för att se på stjärnorna och jag visste att jag alltid gjort så som barn och livet visste inga vägar genom stjärnorna men jag såg ett stjärnfall och det påminde om mig och min uppväxt med naturen och vinden och han ville inte lyssna nej nej nej men jag ville prata med honom och det var inte du men han lyssnade inte och kanske tänkte han på dig för han trodde jag ville att han skulle vara som du. men nej nej nej jag vill inte att han ska vara som du.
men jag fick glömma honom gömma honom bland papper och böcker nånstans ute i skogen och jag låste in honom där men han hittade nyckeln och drog iväg utan minsta sikte på mig och jag grät jag grät och vinden blåste och tröstade mig som den alltid gör och du vet inte du vet inte vad som händer i mitt huvud är det nån som vet!
jag ligger på golvet i mitt rum mitt badrum och jag spottar och kräks ut skiten och orden som söker sig upp i halsen och jag skiter i det! och dig och allt annat också som klåda runt min i min hals och du vet det! när man hör saker om dig att du gått vidare så undrar man om du ljuger om du kan älska utan hjärta för det kände inte jag eller kanske för mycket och jag struntade i det för jag ville inte att du skulle se mig stå där naken utan kläder och skor och hoppas på dimma och regn och allehanda tyg i regnbågens färger och jag visste inte varför jag skrev ner alla orden men det gjorde jag ändå och jag målade en långfingernagel svart och röd och vit och blå och gul för att understryka att ingen kunde kan trampa på mig även om de trodde att de gjorde det. och jag glömde alla minnen från min barndom och pinsamma stunder under alla åren och jag släppte ut dem genom fönstret istället för att gömma dem i garderoben och jag lyssnade sönder musiken och spelade kort med mig själv för så är det att vara ensam på sitt rum med målningar överallt och penslar och kläder slängda över golvet och ingen tanke i kroppen går till att städa upp det och jag stal min systers bil i fantasin och körde iväg utmed ett stort grått hav och vinden var där som vanligt och värmde med sin kyla mot min kind och då kände jag mig hemma inte hemma i mitt rum men hemma ute nånstans mellan himmel och jord och du såg det inte jag glömde nästan bort dig och det gjorde jag.
och mina ögon har bleknat lite och inte av solen och vatten upp till knäna vid havet som jag såg och sov bredvid i en kall sovsäck och tänkte på pojken som sprang iväg och då flög jag upp till träden och bosatte mig i ett hus där uppe som djungelkungen och jag var äntligen fri att göra vad jag ville och så reste jag genom stad och land och lärde mig språk som jag aldrig hört och kanske hört ibland och målningarna i mitt baksäte blev allt fler och möblerna i mitt hus hade präglats av vatten och vind och det hjälpte på nåt vis att ha det så och inte så spegelklart och på låtsas som du. och därför kunde jag glömma dig hör du det jag glömde dig! och när jag såg dig på gatorna och i trakterna där du hade bott alltid och alltid skulle bo på nåt sätt i skuggan av din mammas döda hjärta så log jag inåtvänt åt mig själv för att jag var så himla bra och levde precis som jag ville och såg sånt jag ville se och jag ser bara det jag vill se det vet du väl och det är inte du. och jag lärde mig surfa och spela bongotrumma och dansa halvnaken runt en eld i Afrika och jag såg hur de spetsade sig själva med små pinnar genom ansiktet och jag undrade om det var bara för prydnad.
och jag lärde mig snabbt att om nån läser så här mycket så är det inte du som läser för du läser alltid för mycket mellan raderna och inte precis vad som står och jag saknade min bästa vän när vinden lämnade mig lite ensamt bland träden och plötsligt stekte solen och jag ville ha vinden min vän där igen förstår du inte det! honom tog du inte ifrån mig för han har följt med mig sen min barndom och det vet du och där fick du! kanske ville du aldrig såra mig kanske var det jag som ville såra dig och plötsligt trodde alla pojkar att det var sån jag var och därför ville ingen ha mig och det var därför jag gick iväg över bergen och bara gick och gick som jag alltid drömt om jag hade bara en tandborste som resväska och ett pass och en flygbiljett och det var så det hela började när jag inte hittade nåt av värde i mitt kalla hemland och min kalla hemstad och det var bara början för jag glömde dig jag glömde dig! och jag levde lycklig sen kom ihåg det!
hur man än ser det och hur jag än blev det och jag bryr mig inte aldrig aldrig nånsin och jag skiter i han som tror att jag bryr mig om att han står där. han och hans stora feta morsa utan hjärna och hjärtat bortslängt nånstans tillsammans med hyfsen. jag bryr mig inte och du är aldrig skön bara stel och som om du snubblar hela tiden och aldrig lyckas med att vara rolig. det har du ärvt från din mor och far tur jag inte är som du.
titta bara bort ditt as jag vill inte se dig. aldrig aldrig aldrig kom ihåg det innan du får den där osäkra glimten i ögonen och tittar bort vänder bort som om du skämdes ditt himla as! glöm mig då och jag hoppas folk glömmer vår lilla irrfärd som varade alldeles alldeles för länge och aldrig tänker på dig när de ser mig. jag tänker aldrig se att du står där och velar och tvekar och undrar om jag tänker på dig också ibland, kanske varje dag. jag blir aldrig kär fattar du inte det! aldrig i såna som du.
och jag hoppade över dina ben genom staketet och rymde min väg utan att se mig om och du sprang kanske efter följde efter en lång tid men jag gav dig fingret och du satte dig vid en sten en dag och sörjde det som aldrig var men det trodde du. och de frågade mig om dig ibland men jag minns inte sa jag och jag bryr mig inte och nästan allt är sant men det kommer att bli.
och min muskel slår sakta men fort ibland och hoppar över ett slag då jag ser en annan pojk och du såg det och jag ville att du släppte min hand och du sa jag gjorde fel som gjorde så där men jag ville ju aldrig hålla din hand och se dig i ögonen och låtsas att du var rätt kille när jag såg andra bra bredvid mig bättre än du faktiskt.
och jag sprang hem och gömde mig under täcket täckena och kuddarna och monstren under sängen gormade och skrek och ville mig nåt och jag visste inte vad och jag tog ett kort mellan tummen och pekfingret och hoppade ner från räcket bara för att se på stjärnorna och jag visste att jag alltid gjort så som barn och livet visste inga vägar genom stjärnorna men jag såg ett stjärnfall och det påminde om mig och min uppväxt med naturen och vinden och han ville inte lyssna nej nej nej men jag ville prata med honom och det var inte du men han lyssnade inte och kanske tänkte han på dig för han trodde jag ville att han skulle vara som du. men nej nej nej jag vill inte att han ska vara som du.
men jag fick glömma honom gömma honom bland papper och böcker nånstans ute i skogen och jag låste in honom där men han hittade nyckeln och drog iväg utan minsta sikte på mig och jag grät jag grät och vinden blåste och tröstade mig som den alltid gör och du vet inte du vet inte vad som händer i mitt huvud är det nån som vet!
jag ligger på golvet i mitt rum mitt badrum och jag spottar och kräks ut skiten och orden som söker sig upp i halsen och jag skiter i det! och dig och allt annat också som klåda runt min i min hals och du vet det! när man hör saker om dig att du gått vidare så undrar man om du ljuger om du kan älska utan hjärta för det kände inte jag eller kanske för mycket och jag struntade i det för jag ville inte att du skulle se mig stå där naken utan kläder och skor och hoppas på dimma och regn och allehanda tyg i regnbågens färger och jag visste inte varför jag skrev ner alla orden men det gjorde jag ändå och jag målade en långfingernagel svart och röd och vit och blå och gul för att understryka att ingen kunde kan trampa på mig även om de trodde att de gjorde det. och jag glömde alla minnen från min barndom och pinsamma stunder under alla åren och jag släppte ut dem genom fönstret istället för att gömma dem i garderoben och jag lyssnade sönder musiken och spelade kort med mig själv för så är det att vara ensam på sitt rum med målningar överallt och penslar och kläder slängda över golvet och ingen tanke i kroppen går till att städa upp det och jag stal min systers bil i fantasin och körde iväg utmed ett stort grått hav och vinden var där som vanligt och värmde med sin kyla mot min kind och då kände jag mig hemma inte hemma i mitt rum men hemma ute nånstans mellan himmel och jord och du såg det inte jag glömde nästan bort dig och det gjorde jag.
och mina ögon har bleknat lite och inte av solen och vatten upp till knäna vid havet som jag såg och sov bredvid i en kall sovsäck och tänkte på pojken som sprang iväg och då flög jag upp till träden och bosatte mig i ett hus där uppe som djungelkungen och jag var äntligen fri att göra vad jag ville och så reste jag genom stad och land och lärde mig språk som jag aldrig hört och kanske hört ibland och målningarna i mitt baksäte blev allt fler och möblerna i mitt hus hade präglats av vatten och vind och det hjälpte på nåt vis att ha det så och inte så spegelklart och på låtsas som du. och därför kunde jag glömma dig hör du det jag glömde dig! och när jag såg dig på gatorna och i trakterna där du hade bott alltid och alltid skulle bo på nåt sätt i skuggan av din mammas döda hjärta så log jag inåtvänt åt mig själv för att jag var så himla bra och levde precis som jag ville och såg sånt jag ville se och jag ser bara det jag vill se det vet du väl och det är inte du. och jag lärde mig surfa och spela bongotrumma och dansa halvnaken runt en eld i Afrika och jag såg hur de spetsade sig själva med små pinnar genom ansiktet och jag undrade om det var bara för prydnad.
och jag lärde mig snabbt att om nån läser så här mycket så är det inte du som läser för du läser alltid för mycket mellan raderna och inte precis vad som står och jag saknade min bästa vän när vinden lämnade mig lite ensamt bland träden och plötsligt stekte solen och jag ville ha vinden min vän där igen förstår du inte det! honom tog du inte ifrån mig för han har följt med mig sen min barndom och det vet du och där fick du! kanske ville du aldrig såra mig kanske var det jag som ville såra dig och plötsligt trodde alla pojkar att det var sån jag var och därför ville ingen ha mig och det var därför jag gick iväg över bergen och bara gick och gick som jag alltid drömt om jag hade bara en tandborste som resväska och ett pass och en flygbiljett och det var så det hela började när jag inte hittade nåt av värde i mitt kalla hemland och min kalla hemstad och det var bara början för jag glömde dig jag glömde dig! och jag levde lycklig sen kom ihåg det!
Kommentarer
Trackback
