savingjosephine

(081203)

ett mörkt moln drog förbi, svepte min jacka och mitt hjärta med sig. aldrig kommer det bli som det borde.

svängarna rätas ut och groparna fylls igen inget finns kvar.



utom du.



förstod du inte? ingen förstår mig när jag vill det.

långt där borta sitter han som väntar och väntar, på vadå?

inte på mig.



håll dig utanför det här.


kom och ta mig i din famn som du borde fast inte vill. han förstår inte.

aldrig.



groparna är fulla nu stegen tynar bort och vinden vänder. håll dig hårt i strandkanten.





"ögonblicket var fullständigt förlamande. jag satt där i bänken och förstod plötsligt hur det var att mista någonting som var omistligt. hur det måste kännas för fem sekunder innan man hoppar framför tåget.

det kom inget tåg genom klassrummet och det var nog tur det."



håll dig utanför det här.