savingjosephine

(081028)

låt honom inte se mig!

alla gamla sagor som jag borde glömt men gömde någonstans där bakom sofflocket istället och smulorna försvinner inte även om man försöker blåsa bort dem först lätt men det hjälpte sig inte.



och jag är trött på att vara ensam bland kuddar och täcken och musiken kunde inte trösta mig inte ens där! alla ställen man borde glömt och knuffat ner för kanten branten som man tänkte hoppa ner från en gång varför slängde jag dem inte?

folk försvinner och jag trodde de betydde något men jag hade fruktansvärt fel bakom gardinerna där jag gömmer mig när åskan slår jag är rädd för åskan vet du inte det! varför är du inte här som jag ville och vi kunde gömma oss bland kuddar och täcken och musiken skulle höja oss bakom molnen vi kunde sjunga med du och jag.



blod svett och tårar var inget recept för ett lyckat liv men hur hamnade jag då här bland allt som jag trodde att jag glömt och allt som inte betydde något för mig trodde jag. skogens mörker sluter sig runt flickan utan värme och någonstans där fann hon sig själv när hon fick vara ensam med löven och inte kunde se så var det för mig.



du betyder så mycket för mig



ord som du inte förstår och inte jag heller var det någon som sa någon gång för länge länge sen. att kärlek skulle hjälpa jo det har jag väl alltid trott men gräset växer fort och löven faller i takt med din frånvaro och du vet inte och jag vet inte och antagligen kommer detta vakuum alltid finnas mellan våra väggar.



du tror väl att allt handlar om dig?

kanske betyder någon något för mig men molnen hindrar honom från att veta om det kanske tror en del människor att allt handlar om de själva och inte om mig. det handlar aldrig om mig.



folk jag kände känner har glömt mig nu och sopats under mattan och de som jag ville skulle se mig såg mig inte och ett tag gick jag runt i en dimma utan att synas det var då jag bestämde mig för att synas och försöka se ut som något som ingen annan var lyckades jag?

träden är höga nu. och färgerna flyger kommer de någonsin flyga igen?



mörker mörker och hjärtat ville inte se mer av dig för det gjorde för ont men kanske var det inbillning kanske behöver ingen sån skit som alla hela tiden söker efter kärlek kärlek kärlek. jag behöver den inte.



livets ljusa stunder kom under kvällar med eller utan tvivel och nystan varför läser du så mycket mellan raderna letar efter dig själv som om du skulle bli nämnd och nu nämnde jag dig visst ändå.

hoppsan.



hur pinsam kan världen egentligen bli jag ville ju bara att du skulle vara beroende av mig inte sjukligt men bara för att luften kändes lättare när jag var runtomkring dig.

åh den som hade ett fartyg!



 och världen ligger öppen för de som flyter runt på fartyg och skepp och ekrar klarar inte strömmarna säkrskilt bra. vem kunde tro det?



ta mig till ditt fartyg.



och jag är inte rädd för åskan visste du inte det? jag är rädd för kärleken den kärleken.

och du är rädd för mig.