som dimma som lättar.
man tänker på tider
då tiden liksom flöt ihop
som vatten som forsar längs med bladbevuxna träd
- ostoppbart.
man tänker på minnen
tillfällig sinnesförvirring
bladutveckling
benbrott (på något vis).
man minns frispel
förtryck och frigörelse
jonglering med taggtråd,
skönt mot handen
skört - och smärtsamt.
vindar som blåser
tårar som rinner
floder som flyter fram
- en längtan till något annat.
och plötsligt
men inte särskilt förvånande
inser man
att man redan varit där.
och att man är på väg någon annanstans,
- den här gången.
Kommentarer
Trackback
