savingjosephine

"och hundratusen ögon stirrar på oss, ingen ser,
och hundratusen röster skriker efter något mer.

- snälla, säg det igen!

miljoner ord förvinner ner i förrgårs svarta hål,
som hundratusen åsikter som ingen lyssnar på.

- snälla, säg det igen!"

(100716)

och bakom lås och bom flyger hon runt,
finner ett kryphål,
ett maskhål
- ett ljusår bort.

och saker klarnar där.

hon famlar inte.
hon stapplar inte.
hon gömmer sig
aldrig mer.

bakom moln och
åter moln,
(rosenröda nu)
dimma sen,
- sol nu!

- snälla, säg det igen!


som gamla ord,
använda förut,
dock aldrig utslitna,
nej, - aldrig!

genom tristess,
ålderdom,
svarta dagar,
genom regn och
åter regn.
ljust i tunneln nu!

- snälla, säg det igen!


och där står hon nu,
mitt bland vita moln.

hon är
vad ord inte kan beskriva.
hon är
näcken om sommaren,
snön om vintern,
färgerna om hösten,
- nytt liv i april!

hon är
sol på klarblå himmel,
åskan i mörka moln,
smärtan i pilen ibland.

hon är regn efter uttorkade dagar.

- snälla, säg det igen!


vi badar nakna i det nu.