orphan child.
(100727,
kl 23:23)
cocorosie - animals:
"I always knew I would spend a lot of time alone
no one would understand me
maybe I should go and live amongst the animals
spend all my time amongst the animals
and on the tracks I would go
they lead to the sea
to be amongst the animals.
maybe I had lied when I said I was ok
just getting along like a little song that stops to sing and say:
"wild willow, windy winter,
won't you blow through me
my whole eternity""
juliet
väntar inte längre på romeo,
romeo söker henne inte.
jag hatar mig nu.
och
världen var som jag alltid trott att den var.
men
så har jag också alltid levt utom världen,
eller snarare
aldrig levt.
(allt som jag såg fram emot
tog du och de ifrån mig.
jag är inget nu.)
varför
varför föddes hon?
hon stod ensam på trottoaren,
alltid lämnad av de hon älskade,
men förstörde.
varför
lärde hon sig aldrig livets små spel,
och de stora?
jag hatar mig nu.
(stings on my sheats
- stings on my soul.)
värmen har försvunnit nu.
och kvar finns bara
tomrum
och hål i sidan.
naglar i benen.
ett desperat skrik, ut mot natten,
och fullmånen var som störst då.
vore jag ett monster,
en hamlet,
en gestikulerande trafikpolis
eller bara
någon.
hur ofta
måste man komma till insikt om sin otillräcklighet
innan man förgås?
(hur ofta?)
hon hatar mig nu.
men jag förstår.
jag hatar mig också.
det är lugnt.
jag hatar mig också.
juliet
väntar inte längre på romeo,
romeo söker henne inte.
marken öppnar sig nu,
jag räknar stjärnorna och
gravarna.
jämför
och tar sats.
kl 23:23)
cocorosie - animals:
"I always knew I would spend a lot of time alone
no one would understand me
maybe I should go and live amongst the animals
spend all my time amongst the animals
and on the tracks I would go
they lead to the sea
to be amongst the animals.
maybe I had lied when I said I was ok
just getting along like a little song that stops to sing and say:
"wild willow, windy winter,
won't you blow through me
my whole eternity""
juliet
väntar inte längre på romeo,
romeo söker henne inte.
jag hatar mig nu.
och
världen var som jag alltid trott att den var.
men
så har jag också alltid levt utom världen,
eller snarare
aldrig levt.
(allt som jag såg fram emot
tog du och de ifrån mig.
jag är inget nu.)
varför
varför föddes hon?
hon stod ensam på trottoaren,
alltid lämnad av de hon älskade,
men förstörde.
varför
lärde hon sig aldrig livets små spel,
och de stora?
jag hatar mig nu.
(stings on my sheats
- stings on my soul.)
värmen har försvunnit nu.
och kvar finns bara
tomrum
och hål i sidan.
naglar i benen.
ett desperat skrik, ut mot natten,
och fullmånen var som störst då.
vore jag ett monster,
en hamlet,
en gestikulerande trafikpolis
eller bara
någon.
hur ofta
måste man komma till insikt om sin otillräcklighet
innan man förgås?
(hur ofta?)
hon hatar mig nu.
men jag förstår.
jag hatar mig också.
det är lugnt.
jag hatar mig också.
juliet
väntar inte längre på romeo,
romeo söker henne inte.
marken öppnar sig nu,
jag räknar stjärnorna och
gravarna.
jämför
och tar sats.
Kommentarer
Trackback