lugnet efter stormen. (realism)
(100113)
regndroppar föll sakta,
lätt
den kvällen.
ej kallt,
sen sommarkväll,
och månen, klar
uppenbarade sig sällan,
men ändå,
mellan slöjorna av moln.
du skulle gå bakom mig.
du skulle gå snabbare än jag.
jag skulle
skynda på stegen,
driven av vetskapen
- du är snabbare än mig.
jag skulle känna regnet
det lena
oskyldiga
smekande
regnet.
och dina steg bakom.
du skulle ha på dig din mörkblå kostym,
kvar
sen kvällens festligheter.
jag,
i den dimblå klänning, du betalat,
böljande längs kroppen,
åtsmitande runt formerna,
dyblöt,
av regnet.
jag skulle gömma mig i skuggan av ekarna i parken
gapande kusligt tom.
en gunga helt stilla,
- ingen vind ikväll.
jag skulle känna lugnet.
jag skulle
för ett ögonblick,
tro att jag kommit undan dig.
andas ut,
fort,
pusta ut,
långsamt.
plötsligt
- fort igen.
dina händer om mina handleder
hårt.
och känslan;
regnet,
jag,
du,
blöta festkläder,
snabba hjärtslag,
rädslan i mitt bröst.
och din röst,
viskande;
"nu är allt bra igen".
regndroppar föll sakta,
lätt
den kvällen.
ej kallt,
sen sommarkväll,
och månen, klar
uppenbarade sig sällan,
men ändå,
mellan slöjorna av moln.
du skulle gå bakom mig.
du skulle gå snabbare än jag.
jag skulle
skynda på stegen,
driven av vetskapen
- du är snabbare än mig.
jag skulle känna regnet
det lena
oskyldiga
smekande
regnet.
och dina steg bakom.
du skulle ha på dig din mörkblå kostym,
kvar
sen kvällens festligheter.
jag,
i den dimblå klänning, du betalat,
böljande längs kroppen,
åtsmitande runt formerna,
dyblöt,
av regnet.
jag skulle gömma mig i skuggan av ekarna i parken
gapande kusligt tom.
en gunga helt stilla,
- ingen vind ikväll.
jag skulle känna lugnet.
jag skulle
för ett ögonblick,
tro att jag kommit undan dig.
andas ut,
fort,
pusta ut,
långsamt.
plötsligt
- fort igen.
dina händer om mina handleder
hårt.
och känslan;
regnet,
jag,
du,
blöta festkläder,
snabba hjärtslag,
rädslan i mitt bröst.
och din röst,
viskande;
"nu är allt bra igen".
Kommentarer
Trackback