valborg.

(090430)

och det var där jag föddes,
som vore jag en maskros, ensam
på en äng full av liljekonvalj.
och du var den största och vackraste av dem,
du visste
hur vi skulle se ut.


men så såg du - jag var inte som du.
skjuts - iväg! försvinn ditt
äckel. missfoster!


och så är jag där igen. inser
vad jag inte är, vad jag
inte kan.


puts veck - jag är ensam på mark av törnen, igen.
ta mig hem.
ta mig hem.
men
det är bara ett problem - jag måste gå själv.
annars kommer jag aldrig fram.
och man hittar inte alltid
hem
där man tror sig finna det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0