savingjosephine

(090408)


och sen satt jag där,
ensam i trapphuset,
och övervägde mina uppoffringar för din skull.

en harkling från min hals
ekar mot väggarna.


dukom aldrig ut, men
jag vet
att du inte kunde
av helt logiska skäl.
men jag gråter ändå.


utomhus,
och kylan känns bra.
jag har alltid föredragit kyla där ute när
du blir kallare.


du,
om jag lägger allt det här i en hög och
ser det brinna tills klockan tre inatt,
ser du på mig då?
älskar du mig då?


du,
om jag offrar allt det här för din skull,
kallar du mig för din då?
eller brinner vi också?