och jag är en vän med en bil.
"du måste vara sjuk
sjuk sjuk sjuk
du måste vara blind
blind blind blind
du måste vara blind
för du kan inte inte se
när löven faller ner
hur ful jag är"
(090411)
och det gör alldeles för ont,
att höra hans toner,
när jag vet
vem du tänker på,
när du hör dem.
(och det är inte jag,
det vet jag ju
med all säkerhet.)
och jag satte mig i en cabriolet,
körde med vinden i håret, solen
i ansiktet
ända fram till ett ställe bara jag känner.
(du har aldrig varit där,
och du kommer nog aldrig dit heller.)
men du har varit överallt,
men har du sett mig i klänning i solen?
med vågor i håret
och blå ögon som friska översvämningar,
har du sett det?
(trodde väl inte det.)
hans toner åh hans toner!
vackra, och jag väljer att
bortse från det du ser i orden.
här ska egentolkas, för jag
orkar inte med fler stuntmän.
och med vinden i håret, med
fotsulor mot bar mark, våren är
här.
kom och hämta mig - jag är din,
och bara din.
spruta vatten på mig döp mig i cement,
så kanske jag
passar bättre i dina rum.
(äsch, jag vill vara insvept i vatten,
istället.)
jag vill ha tillbaka
soldränkta ängar,
vatten mot benen, fåglar i luften, lätta
andetag.
inte som nu.
men du,
du tar mig tillbaka till ställen jag
trodde jag glömt.
ja, det är sant.
för du,
du har ju varit överallt.
sjuk sjuk sjuk
du måste vara blind
blind blind blind
du måste vara blind
för du kan inte inte se
när löven faller ner
hur ful jag är"
(090411)
och det gör alldeles för ont,
att höra hans toner,
när jag vet
vem du tänker på,
när du hör dem.
(och det är inte jag,
det vet jag ju
med all säkerhet.)
och jag satte mig i en cabriolet,
körde med vinden i håret, solen
i ansiktet
ända fram till ett ställe bara jag känner.
(du har aldrig varit där,
och du kommer nog aldrig dit heller.)
men du har varit överallt,
men har du sett mig i klänning i solen?
med vågor i håret
och blå ögon som friska översvämningar,
har du sett det?
(trodde väl inte det.)
hans toner åh hans toner!
vackra, och jag väljer att
bortse från det du ser i orden.
här ska egentolkas, för jag
orkar inte med fler stuntmän.
och med vinden i håret, med
fotsulor mot bar mark, våren är
här.
kom och hämta mig - jag är din,
och bara din.
spruta vatten på mig döp mig i cement,
så kanske jag
passar bättre i dina rum.
(äsch, jag vill vara insvept i vatten,
istället.)
jag vill ha tillbaka
soldränkta ängar,
vatten mot benen, fåglar i luften, lätta
andetag.
inte som nu.
men du,
du tar mig tillbaka till ställen jag
trodde jag glömt.
ja, det är sant.
för du,
du har ju varit överallt.
Kommentarer
Trackback
