madelene.
(090405)
du vet att solens strålar inte riktigt når
till mina ögon.
de sa moln och blixtrar lyste mer än solen
i mina ögon,
och där har du anledningen.
jag är inte lam, det är inte det.
mina fötter vet bara inte hur man
går
utan att stappla,
hur man springer
utan att snubbla.
men vet du det, madelene?
du någon, som tog min vind ifrån mig,
valde dig själv som utbyte.
ett gott parti, tycker jag fortfarande.
du tog min blick och höll den hårt
och solen lyste då.
varför,
säg mig varför
tittade jag bort ändå?
(innan dagen tar slut,
hoppar jag nedför stupet,
snubblar
eller stapplar.
ta emot mig,
snälla madelene,
ta emot mig!)
säg mig, madelene, varför solens strålar bara ser mig
när jag ser dig?
som dominobrickor,
din mörka mot min ljusa - salut.
och jag skulle ångrat mig, och flytt ifrån dig,
om jag inte fastnat.
som med tungan mot isig stolpe.
du vet, du vet vad jag känner madelene.
och nu finns det ingen bot mot fördärvet, ja,
det var så de stavade ditt namn.
och jag höll med dem en gång, ångrade mig och
begravde mig i snäckskal en tid.
men som våren kom du hit, madelene, åter.
fyllde mina vingar med vind som jag glömt, tårdrypande
växlighet.
du är solstrålen i mitt liv.
klockan är 00:00, igen.
vad gör du vid midnatt, madelene?
om jag skickar ett brev med karlavagnen,
tar du emot det då?
eller låtsas du inte om
stjärnfall ens en gång?
du förde våren med dig hit, madelene.
men gör inte som våren
och gå din väg. lämna inte plats åt hösten,
och,
verkligen inte, vintern.
för jag klarar mig inte utan dig,
du vårsolen i mitt liv.
du måste stanna.
du vet att solens strålar inte riktigt når
till mina ögon.
de sa moln och blixtrar lyste mer än solen
i mina ögon,
och där har du anledningen.
jag är inte lam, det är inte det.
mina fötter vet bara inte hur man
går
utan att stappla,
hur man springer
utan att snubbla.
men vet du det, madelene?
du någon, som tog min vind ifrån mig,
valde dig själv som utbyte.
ett gott parti, tycker jag fortfarande.
du tog min blick och höll den hårt
och solen lyste då.
varför,
säg mig varför
tittade jag bort ändå?
(innan dagen tar slut,
hoppar jag nedför stupet,
snubblar
eller stapplar.
ta emot mig,
snälla madelene,
ta emot mig!)
säg mig, madelene, varför solens strålar bara ser mig
när jag ser dig?
som dominobrickor,
din mörka mot min ljusa - salut.
och jag skulle ångrat mig, och flytt ifrån dig,
om jag inte fastnat.
som med tungan mot isig stolpe.
du vet, du vet vad jag känner madelene.
och nu finns det ingen bot mot fördärvet, ja,
det var så de stavade ditt namn.
och jag höll med dem en gång, ångrade mig och
begravde mig i snäckskal en tid.
men som våren kom du hit, madelene, åter.
fyllde mina vingar med vind som jag glömt, tårdrypande
växlighet.
du är solstrålen i mitt liv.
klockan är 00:00, igen.
vad gör du vid midnatt, madelene?
om jag skickar ett brev med karlavagnen,
tar du emot det då?
eller låtsas du inte om
stjärnfall ens en gång?
du förde våren med dig hit, madelene.
men gör inte som våren
och gå din väg. lämna inte plats åt hösten,
och,
verkligen inte, vintern.
för jag klarar mig inte utan dig,
du vårsolen i mitt liv.
du måste stanna.
Kommentarer
Trackback
