om svarta hål.
(120620)
jag dödade en tanke idag
en tanke som var full av förväntan, full av
hopp
vi hoppar inte som vi gjorde förr
kan du inte överväga?
överväg
ditt dilemma
över vägen, runt gatuhörnen
det ekar tomt nu
jag dödade en känsla idag
för sjutusende gången
slog hål på tomhålet
genom masker ser vi livet som vi vill se det
men livet ter sig aldrig som förr
eller ens så att man förstår det
det är vi som är förvirrade, sa de
jag må vara förvirrad
men jag är full av styrka, åtminstone ibland
jag kan skrika så att ingen hör
och sitta still så att alla ser
det handlar om camouflage
och du var så bra på det
det var också därför jag föll för dig
pladask
utan ljud
fast högljutt överallt omkring mig
du var solstrålen
och nu,
nu tar tomhålet över,
skymmer det svarta hålet
jag som brukar rymma genom det
får ångest och tvingas tillbaka till kalabaliken
jag tycker inte om mediciner, jag har sagt det förut
tomrum
som att se någon stå där med rund mage, i väntans tider
och att veta
du vet lika väl som jag men du ser inte
allt är överallt
och jag har dig ingenstans
men ser dig överallt
vi låtsas, men jag vet ju
jag vet
och jag kommer sörja dig så länge jag lever
jag kanske hoppar över tomhålet en dag
men
de svarta hålen
slukar mig alltför lätt
är det jag som är blind,
eller är det du som inte ser?
som jag sa,
jag kommer sörja dig så länge jag lever
