dagen efter.
(110709)
och jag tankar alltid med fel tank
så att det skär
och gnisslar och går på
högvarv
jag är blind
förlåt
och du försöker kanske nå fram till mig
men dyer och lera liksom översvallar hela min kropp
och hela mitt sinne
det är inte ofta jag verkligen hör vad som sägs
(självförtroende borde man födas med
men det tycks ha kommit bort någonstans mellan förtroendebyggande och
hjärtskärande tystnad)
och då kommer allt fram i fel form -
igen
och allt gör så jävla ont då
men jag menar inte att skada dig
jag är så ledsen
för jag älskar ju dig
mer än du kan ana
och jag borde ha förstått
att du älskar mig lika innerligt
förlåt
