älska mig nu.
(100831)
det finns mycket som irrar runtomkring,
förvirrar.
men jag tänker inte lyssna längre.
jag
kommer att blunda för det som jag inbillar mig
i mörkret.
och jag,
jag tänker hoppa som fastbältad i en fallskärm,
ut i luften.
rätt ut.
känna vinden,
luftmotståndet,
rädslan i bröstet.
jag kommer tappa andan idag.
(igen.)
och du,
åh du!
du är som
allt jag inte har,
och allt jag tror på.
allt jag är.
hur är det möjligt?
hur
kan en människa ta en vals
och ge den liv?
du gjorde det.
du tog allt.
gav allt.
och jag är din,
jag har alltid varit din.
älska mig nu.
det finns mycket som irrar runtomkring,
förvirrar.
men jag tänker inte lyssna längre.
jag
kommer att blunda för det som jag inbillar mig
i mörkret.
och jag,
jag tänker hoppa som fastbältad i en fallskärm,
ut i luften.
rätt ut.
känna vinden,
luftmotståndet,
rädslan i bröstet.
jag kommer tappa andan idag.
(igen.)
och du,
åh du!
du är som
allt jag inte har,
och allt jag tror på.
allt jag är.
hur är det möjligt?
hur
kan en människa ta en vals
och ge den liv?
du gjorde det.
du tog allt.
gav allt.
och jag är din,
jag har alltid varit din.
älska mig nu.
ur Leonard Cohens "ta min vals"
jag vill ha dig
jag vill ha dig
jag vill ha dig
i en kärlekslös trist korridor,
i en säng som är svettig av månsken,
i ett rop fyllt av fotspår och sand.
jag ska begrava min själ i ett album,
ibland bilder från år som har gått.
och sen hänge mig helt åt din skönhet,
åt min spruckna fiol och mitt kors.
en vals, med dess andedräkt sträv av konjak och död,
och en mantel som dryper av hav.
ta min vals, ta dess sargade liv i din hand.
monolog genom fängelsegallret.
(100815)
(ta min vals - leonard cohen)
vi är fångar,
fångna under samma tak.
med samma bojor,
men med knivar i ryggen.
vi äter från samma tallrik,
för att spy upp det lika snabbt.
och jag hatar allt nu.
du tog allt,
och jag står ensam kvar.
med ett hål i handen,
naken.
du tog allt,
lämnade mig ensam kvar.
utstött av livet själv,
spyr jag nu själv upp resterna.
är du där?
och jag hatar dig,
men jag älskar dig.
jag vill härifrån,
men vill ändå ha dig,
mer än livet självt.
åh,
jag står inte ut.
är du där?
är du där?
luften tar slut i cellen.
snart kvävs vi till döds,
eller dödar den andre för att själv leva.
jag står ensam nu.
är du där?
och sängen
kvällen
morgonvalsen
sången
genom fönstret
påminner om dig.
och det gör för ont för att orka andas.
är du där?
är du där?
viska
ropa
svara
(rör)
mig genom gallret.
är du där?
är du där?
är du där?
(ta min vals - leonard cohen)
vi är fångar,
fångna under samma tak.
med samma bojor,
men med knivar i ryggen.
vi äter från samma tallrik,
för att spy upp det lika snabbt.
och jag hatar allt nu.
du tog allt,
och jag står ensam kvar.
med ett hål i handen,
naken.
du tog allt,
lämnade mig ensam kvar.
utstött av livet själv,
spyr jag nu själv upp resterna.
är du där?
och jag hatar dig,
men jag älskar dig.
jag vill härifrån,
men vill ändå ha dig,
mer än livet självt.
åh,
jag står inte ut.
är du där?
är du där?
luften tar slut i cellen.
snart kvävs vi till döds,
eller dödar den andre för att själv leva.
jag står ensam nu.
är du där?
och sängen
kvällen
morgonvalsen
sången
genom fönstret
påminner om dig.
och det gör för ont för att orka andas.
är du där?
är du där?
viska
ropa
svara
(rör)
mig genom gallret.
är du där?
är du där?
är du där?
sätesbjudning.
(kent - "romeo återvänder ensam")
(100811)
allt brukade snurra,
jag stod mitt i.
men nu
står tiden stilla.
- mitt hjärta slår fortfarande fort.
snabba kast.
men nu
tomma rum
tomma ord
tomma
blickar.
varför tog du inte med mig dit?
och när händerna var tomma;
- sätesbjudning.
fast åt fel håll.
(jag tittar ned,
och hittar inte längre några kedjor vid mina fötter.
bara tomrum.)
du tog ditt,
jag tog mitt.
vi andas fortfarande samma luft.
men,
vi är ändå inte här.
och sätet känns tomt nu.
(100811)
allt brukade snurra,
jag stod mitt i.
men nu
står tiden stilla.
- mitt hjärta slår fortfarande fort.
snabba kast.
men nu
tomma rum
tomma ord
tomma
blickar.
varför tog du inte med mig dit?
och när händerna var tomma;
- sätesbjudning.
fast åt fel håll.
(jag tittar ned,
och hittar inte längre några kedjor vid mina fötter.
bara tomrum.)
du tog ditt,
jag tog mitt.
vi andas fortfarande samma luft.
men,
vi är ändå inte här.
och sätet känns tomt nu.